Laserdisc var ett format som aldrig blev speciellt stort i Sverige. Det fanns en förening som hette ‘Svenska Laserklubben’ som importerade en hel del filmer men det var i stort sett bara entusiaster som hade en Laserdisc-spelare. I Japan var däremot formatet väldigt stort och under 1990-talet hade 10% av alla hushåll en spelare. I USA fanns det ungefär två miljoner spelare vilket motsvarade ungefär 2% av alla hushåll. Här kommer lite bilder på en av mina gamla Laserdiscar – Star Wars.
Storleken på ett Laserdisc-omslag var precis som en LP-skiva. Jag la dit en bluray-skiva som jämförelse.
Ofta kunde du vika ut omslaget och läsa fakta om filmen.
Och på baksidan fanns det ännu mer info.
Själva filmen var inspelad i ett analogt format som gav högre upplösning än VHS (ungefär 420 linjer jämfört med 240 linjer som en VHS klarade av att återge).
Ljudkvaliteten var mycket bra, och under 1990-talet kunde du till och med köpa filmer som hade Dolby Digital 5.1-ljud.
Ett av de stora problemen med Laserdiscen var att den inte kunde lagra speciellt mycket data. En typisk film lagrades på två skivor och även om de modernaste spelarna kunde vända sida automatiskt, så innebar det ändå att du behövde byta skiva minst en gång under en filmtittning.
Här är en Laserdisc bredvid en blurayskiva.
Och här de två skivorna som innehåller Star Wars.
Mer om Laserdisc [Wikipedia].
Related posts:
