När jag kom hem till mina föräldrar i början av juni, där jag skulle bo över sommaren, så kändes det givetvis som hemma. Man kände igen lukten och på något vis så bringar den doften en otrolig trygghet. Det är här jag burit upp, tagit hem min första flickvän men också där jag plåstras om efter att ha trillat med cykeln. Efter första året på universitetet i Lund så hade jag fått jobb hemma i Borås och med andra ord var det back to my old pojkrum.

När jag väl öppnade dörren med mina två resväskor på varsin sida så är det första jag möts av ett gigantiskt piano. Mamma hade alltså när jag varit borta släpat in pianot som i vanliga fall stod i vardagsrummet, in på mitt rum. Nu hade hon nämligen köpt hem en hel hög med piano-böcker från Notlagret och satt inne på mitt rum om kvällarna och spelade. Min mamma var duktig på piano, Notlagret och deras böcker hade däremot gjort henne mycket bättre. Så på något vis blev jag glad när jag såg böckerna från Notlagret staplade på hög på pianot.

Min första tanke…

…Var ju givetvis – jag ska alltså bo här hela sommaren tillsammans med mammas piano. Jag var irriterad och frågade hur hon hade tänkt. Men när veckorna gick så blev det att jag på skoj satte mig och spelade lite. Jag började kolla i hennes böcker om noter och hur man lär sig grunderna, och till slut blev det liksom en grej för mig att gå in och spela lite piano efter sommarjobbet. Med andra ord var det till en början ett piano som bara stod i vägen, men i slutet av sommaren kunde jag spela alla ackord och dessutom lite olika låtar. Inte så dumt ändå.